Sorgen var stark som en svart, hård triangel under nyckelbenet och i bröstet. Efter en stund breder den ut sig i hela bröstet som en grå dimma. Upplever tomhet. Går i ålder tillbaka till 12-13 och sin starka längtan efter mamma. Sorgen och saknade efter mamman minskade mycket. Sorgen efter dottern minskade så inte mycket. Hon upplevde mycket skam som barn och 7-åring, skam över sig själv och sina föräldrar och deras situation. Skammen var mycket stor men försvann efter behandlingen. Sorgen över dottern var fortfarande hög. Hon fick besöka bårhuset och sjunga "Sov du lilla videung" för sin dotter. Hon "besökte" kyrkogården där den vita urnan sänktes i graven. Hon återupplevde det sista ögonblicket med dottern alldeles innan hon for iväg i bilen. Fadern tog ett kort på henne och ansiktet kändes tomt som om hon inte var där. Mycken gråt och förtvivlan! Sorgen minskade mycket den omgången.