Gunilla T. är 57 år, och har haft fibromyalgi i över 20 år. Hon är sjukpensionär och har en nedsatt förmåga till all fysisk aktivitet eftersom hon ofta har värk i kroppen.
Vid första behandlingstillfället hade hon haft värk i knäna. Efter 25 minuters knackningar försvann smärtan. Jag lärde henne hur hon ska knacka på sig själv regelbundet för att lindra sina besvär.
För andra gången upplevde hon en glädjelöshet, meningslöshet. När känslan var nere vid 1 avbröt jag. Inget särskilt kom upp den här gången.
Tredje gången kom flera upp blockeringar. Först ledde jag henne fram till vad som hände innan hon fick ont i kroppen. (Dans) Sedan tillbaka till barndomen. Då kom det! Hon var mobbad för att hon är albino. Under ilskan var det ledsenhet.
Några dagar efter behandlingen ringde Gunilla och berättade att så bra mådde hon inte på länge. Dagen därpå storstädade hon hela huset, och gick ut till trädgården och jobbat där också. Det borde hon inte göra för att hon fick ryggskott, för att hon inte tog det försiktigt.
Jag har träffat henne en gång till och knackat för osäkerhet inför nya människor.
Hon säger att hon känner att någonting bra påbörjade i kroppen hos henne efter förra gången. Hon har fått livsglädjen tillbaka, och första gången på flera år har hon bjudit hem folk igen. Hon knackar på sig själv regelbundet.