Jennies beskrivning: Känslan av irritation och ilska som jag känner mot min far. Jag fångar känslan genom att erinra mig hur min pappa medvetet retar mig. Jag sitter med min katt i knät, den spinner av välbehag och jag njuter av lugnet och närheten mellan mig och katten. Pappa dyker upp och får syn på katten som jag har i knät. Genast dyker han upp med något som skall kunna väcka kattens uppmärksamhet. Ett snöre, en pappersboll, ett kycklingskinn. Redan när jag ser pappa närma sig stegras blodtrycket. Jag ilsknar till, vill be honom fara och flyga, låta mig vara i fred, få en lugn stund. Men icke, pappa är i full gång. Frustrationen, irritationen väller ur mig. Styrkan av irritation är 10 på en skala från 0-10, där 10 motsvarar maximal irritation. När jag omvandlar känslan till en bild i kroppen blir den en stor grå klump. Den är tung, som häftmassa. Genom klappningarna förvandlas bilden av klumpen, den får rötter som växer in i min kropp. Den får förgreningar, som ett svampmycel som tvinnar sig runt mina organ, nerver och blodådror. Det tar över min kropp och når hjärnan. Varefter behandlingen fortgår så torkar mycket sönder, vittrar och blåser bort. En fingertjock huvudrot ligger kvar strax nedanför vänster revben. Vi fortsätter nästa gång.