19/6 – 25/8 Josefin A-S:s egen berättelse Jag är 18 år. Min mamma har kämpat ett helt år för att kunna få ekonomiskt stöd hos kommunen för att gå i terapi hos Zsuzsanna. Nu är det äntligen beviljat. Jag lider av dåligt självförtroende, social fobi. Det har gått så långt att jag slutade gå till skolan. Jag har varit mobbad, och har aldrig fått hjälp för det. Jag kämpade ensam och vågade inte be om hjälp. I början kunde jag dölja det, men sedan när min mamma kom på mig att jag stannade hemma från skolan gick inte längre att hålla tyst om det. Jag känner mig isolerad, har inga kompisar, har en pojkvän. Efter grundskolan påbörjade gymnasieskolan, men var tvungen hoppa av. Tft behandlingar När Zsuzsanna knackade på mig för första gången, kände jag att det dåliga självförtroende minskade. Hon har lärt mig vilka punkter jag ska fortsätta knacka på hemma. Jag känner ingen ilska längre mot dem som mobbade. Under knackningarna kom jag till insikt med att det spelar mindre roll hur andra är och att jag behöver inte bli likadan. Jag får vara mig själv. Jag vet också att samma mobbarna skulle inte göra om det idag. Efter första gången knackade jag någon gång varje dag. När det var dags för nästa behandling mådde jag dåligt. Jag sov dåligt, för att jag bråkade med min pojkvän. Han gjorde slut. Kände mig trött och ledsen. Zsuzsanna knackade på samma osäkerhet som sist. Det var konstigt att kunna se in i kroppen. Jag blev lugn, och kändes bra efteråt. Jag fortsatte att knacka på mig hemma. Tredje gången kom upp ett mönster, jag gör inget motstånd när jag inte vill göra saker. Jag flyr från konflikter och drar mig undan och mår dåligt istället. Bara för att undvika bråk, gör jag någonting som jag egentligen inte alls vill göra. Efter att jag upptäckt detta kände jag mig starkare på något sätt. Fortfarande har jag dåligt självförtroende, men nu känns det att jag själv kan göra något åt det. Jag kan sluta tänka negativt om mig själv. Efter den här gången har några sagt till mig att jag blev förändrad, blivit tuffare! Vid fjärde gången var jag trött och orklös. Kanske pga att nu har jag ingen pojkvän heller. Efter knackningarna försvann orklösheten mycket snabbt! Sista gången ville jag bli behandlad för min blyghet. Jag upplevde en energi som fyllde inte bara kroppen utan sinnet också. Det kändes att jag blev stark och hade lust att skrika ut min glädje och säga alla jag mötte att jag är bäst! Känner att jag ska ta hand om mig på ett annat sätt i fortsättningen. Man kan inte älska alla, och man behöver inte bli älskad av alla. Huvudsaken att jag mår bra, nu. Känner mig otrolig stark och självständig som aldrig förut. Jag duger!!!!!!!! Jag ger en blomma till Zsuzsanna.